Det kändes bara så fel i början så jag ville bara stanna där
och inte följa med dig,vända och gå därifrån men vissa saker
måste man ju faktiskt reda ut eller hur?
Så jag försökte tänka att det här händer inte,jag inbillar mig bara,
det här är bara en dröm osv sen satt jag där bredvid dig,tyst.
Jag vågade inte ens kolla dig i ögonen för det kändes så fel.
Sen började vi prata lite,jag var fortfarande så jävla besviken på
dig och ville fortfarande bara gå ifrån dig men jag satt kvar och
fortsatte prata med dig om allting som har hänt,som händer och
som kommer hända ungefär ja..allting kan man nog säga och ibland
bytte vi ämne helt utan anledning egentligen,blev bara så.
När du tillslut var tvungen att gå så var jag fortfarande lite besviken
på dig över vad du hade gjort och jag kommer aldrig glömma det men
jag ville inte gå ifrån dig,jag stannade kvar och fortsatte med att reta
dig och prata med dig men tillslut så gick jag,du var småsur och jag var
också det egentligen och ville inte lyssna på dig.

Sitter och lyssnar på en massa gammal musik och tänker,snart är nog
sara och ludde klara på bion och ska nog dra någonstans då istället för
att sitta hemma och vara irriterad över att jag laddade ner true blood på
ryska istället för på engelska.