Röker vattenpipa och dricker té på min altan med finaste lotta och
för snart ett år sedan träffades vi för första gången på öbacka och
snubblade omkring på valborg med våra petflaskor fulla utav explorer
men ändå känns det som att jag känt henne i en evighet.

ps.
vad många ni har blivit som läser nu,
kommentera gärna om ni känner för det.