Vi börjar prata exakt som vi gjorde förut och du är
fortfarande den där personen som förmodligen vet
mer om mig än vad alla andra gör och det känns bra
för jag litar verkligen på dig,för du är en sån person
som går att verkligen lita på,på det sättet.
Ändå känner jag mig lika taskig varje gång när jag
tänker på att förmodligen så kommer jag aldrig se på
dig på samma sätt som du ser på mig.