Träffar lotta i kylan när man knappt känner sina händer längre,
går runt i massa butiker på stan och längtar tills man får pengar igen,
sätter oss på bussen till umedalen och pratar om allt och ingenting och
blir paranoida när en tant mitt emot oss sitter och stirrar på oss under
hela bussresan,blir avensjuk över att hon kommer få åka ifrån sverige ett tag
och dricker te på hennes matta som nog är den mysigaste mattan jag vet och
även om man inte har någon känsel i händerna så längtar man redan tills
nästa gång vi kommer ses igen så fort jag sätter mig på tvåan hem.