Glömmer bort väckarklockan och försover mig, får té på sängen att min finaste fästman,
sover bort dagarna och lär mig hur snabbt saker och ting egentligen kan förändras
och försvinna ifrån en fastän man hoppades på att det aldrig skulle ske.
Även om man kanske innerst inne försökte vänja sig vid tanken
så skjuter man så lätt bort den för att istället fokusera på nuet och den bättre känslan.
Du kommer aldrig någonsin gå att ersättas
och jag kommer alltid att minnas dig och även om de närmaste till en kan försvinna
på ett fysiskt sätt så kommer dom alltid att vara nära en psykiskt 
och det kommer du nog alltid att vara för mig. Vila i frid min finaste vän.