Dricker alldeles för mycket kaffe i min pastellrosa kopp som jag fått av syster,
gosar med min 1åriga lillasyster och lär henne att klappa katten rätt,
spenderar alldeles för många dagar på att sova och drömma om vad som en gång
funnits i min famn, vaknar lite ifrån mitt långa vintervakuum som pressfotograf på Umeå Open
med Tiger Lous texter i öronen och inser att det faktiskt har lyckats bli vår ännu en gång.
Ännu en kall vinter avklarad och jag börjar piggna till i min dvala. 
Kanske dax att putsa bort dammet ifrån bloggen och kameran och väcka dom också.

Det är första sommaren på riktigt länge som jag faktiskt lärt mig att ta det lugnt och uppskatta det.
Första sommaren på länge som jag byter ut alldeles för sena nätter mot vanliga morgnar,
första sommaren som jag inte sover bort halva dagen för att jag varit uppe halva natten 
och istället för att gömma mig från solen så sätter jag mig mitt i den och får solbrun hud
för första gången på länge
och istället för att vara bakis och spyfärdig på helgmorgnarna så är jag piggare än någonsin
och för första gången på länge så tar jag tag i mina matvanor
och tar steget som vegetarian lite längre
och istället för att engagera mig i att hålla ögonen öppna hela nätterna
så engagerar jag mig i att sitta bakom ratten för att såsmåningom få hålla i mitt egna körkort.

Glömmer bort väckarklockan och försover mig, får té på sängen att min finaste fästman,
sover bort dagarna och lär mig hur snabbt saker och ting egentligen kan förändras
och försvinna ifrån en fastän man hoppades på att det aldrig skulle ske.
Även om man kanske innerst inne försökte vänja sig vid tanken
så skjuter man så lätt bort den för att istället fokusera på nuet och den bättre känslan.
Du kommer aldrig någonsin gå att ersättas
och jag kommer alltid att minnas dig och även om de närmaste till en kan försvinna
på ett fysiskt sätt så kommer dom alltid att vara nära en psykiskt 
och det kommer du nog alltid att vara för mig. Vila i frid min finaste vän.

Försover mig alldeles för ofta och plaskar runt i vårslasken i trasiga skor
men jag blir ändå glad för träden har börjat knoppa och snödropparna i rabatten har börjat slå ut.

Förutom att det nya året började med en förlovning så färgade jag även bort
den orangea nyansen för att sedan byta ut den mot en rosa som lite omväxling.
Men sist men inte minst så fick jag ett litet storögt charmtroll till lillasyster också.
Helt ärligt så måste jag berätta att jag tycker att många överdrivit med
hur mycket de skriker och hur jobbiga de kan vara,
kanske är det bara för att det är mitt egna lillasyskon det handlar om men jag tycker inte
alls att hon skriker högt eller mycket.
Hon är en nyfiken, pratglad och väldigt vaken flicka trotts att hon är så liten men höga skrik?nej.

Jag har fått turen att hittills ha spenderat över två hela år tillsammans med pojken
som lyser upp mina mörkaste dagar, får mig att le under alla sömnlösa nätter,
inspirerar mig till att bli en bättre person, lyckas hålla mig positiv trotts att dagarna tygnt ner mig
och så mycket mer. Jag har fått min största önskan igenom från den dagen då han sa att han ville bli min.
Den 14e Februari så sa han ja ännu en gång och jag kände mig som ett litet barn natten innan julafton
då vi gick igenom stormen mot butiken för att hämta ut våra nygraverade ringar.
Han kommer nog alltid att lyckas få mig att känna mig lika töntig och
nykär som när jag för första gången fick hålla hans varma hand. Han gör mig töntig och nykär
mest hela tiden, men det gör ingenting, för jag kan vara vad som helst så länge jag får vara
det med honom. Han är den jag älskar mest av alla. Det allra finaste jag har. 

 

 

Vintern är kall, mörk, tråkig och oftast inspirationslös så tänkte slänga upp ett
ganska stökigt inlägg nu, enjoy!

 

Vintern börjar bli hanterbar trotts allt slask som tränger igenom mina alldeles för gamla tygskor
och medans andra mest verkar hänga i scharinskas nya lokaler
så köper jag istället glassböcker i för trånga lokaler på vegovision, 
släpar min 6 kilos tunga skoldator till dom nya lokalerna i Utopia,
köper mina egna marlboro efter som 18åring med ett falskt hopp om att få visa mitt piercingfria
och nakna legg och vaknar 04.00 av en kaotisk hals för att sedan få sjukanmäla mig själv för första gången.
Jag vet inte riktigt om jag gillar livet som myndig eller inte
men det positiva är väl att man kan köpa sina egna drinkar till maten för hundralappen. 

Ironiskt nog så hatar jag vintern trotts att jag föddes som ett januaribarn. Vintern under det korta 2014
har knappast varit ett undantag hittills. En anledning till detta kan vara att snön inte har
hunnit lägga sig i umeå än vilket resulterat i att man antingen får plaska runt i slasken eller
halka runt på isen som om man vore bambi. Sen jul har jag istället hållt mig under tak och upptäckt nya tv-spel,
fått nya tésorter och muggar, kastat för mycket pengar på caféer och spenderat alldeles för mycket tid
under täcket medans regnet vräkt ner utanför fönstret. Är det här någonting som alla gör eller finns det
faktiskt något intressant att göra utomhus i sånt här slask? ge mig tips!!

 

 

 

Inviger det nya året tillsammans med joseph på en lite för blöt fotbollsplan, ett blodigt och ömmande skavsår,
knallrött jordgubbs bubbel och gigantiska fyrverkerier i alla sorters färger.
Det här året har nog varit ett av de mest lugna jag kan ha haft faktiskt men samtidigt så har jag verkligen ingenting att klaga över.
Jag har fått spendera det tillsammans med de personer som jag velat umgås med mest,
jag har lyckats höja mina betyg och närvaron till den nivån som jag bara hade kunnat drömma om för några år sen,
jag har bara åtta ynka veckor kvar tills jag ska få bli storasyster ännu en gång,
två veckor kvar tills min artonårsdag och närmare en vecka kvar tills jag har spenderat två år med den som jag älskar mest.
Jag har verkligen ingenting att klaga över längre. Det är helt sjukt hur allting kan sluta egentligen.